Dietylamid av lysergsyra (LSD): En djupgående undersökning

Allmän information om LSD

Lysergsyradietylamid (LSD), i dagligt tal kallat syra, är en kraftfull psykoaktiv substans som är känd för sin förmåga att framkalla djupgående förändringar i perception, humör och medvetande. LSD klassificeras kemiskt som en psykedelisk förening och tillhör ergolinfamiljen och härrör från lysergsyra, en naturligt förekommande förening som finns i ergotsvampen som växer på vissa sädesslag, särskilt råg. LSD syntetiserades först av den schweiziske kemisten Albert Hofmann 1938 som en del av forskningen om mjöldrygealkaloider. Dess psykoaktiva egenskaper upptäcktes dock inte förrän den 19 april 1943, då Hofmann av misstag rörde vid en liten mängd och upplevde dess sinnesförändrande effekter.

LSD-formel och LSD-lösning

LSD blev under 1950- och 1960-talen en viktig komponent i motkulturella rörelser, särskilt inom konst, musik och andlighet. Dess koppling till personer som Timothy Leary och utforskandet av medvetandet ledde till ett utbrett intresse för dess potential som ett verktyg för självupptäckt och transcendens. På grund av farhågor om dess säkerhet och potential för missbruk klassificerades LSD 1970 som en kontrollerad substans enligt Schedule I i USA, vilket effektivt stoppade den mesta forskningen om dess terapeutiska tillämpningar.

Trots sin olaglighet är LSD fortfarande en populär rekreationsdrog, med användare som söker dess hallucinogena effekter, som kan inkludera visuella och auditiva förvrängningar, synestesi och djupgående förändringar i tankemönster och egouppfattning. LSD intas vanligen oralt, oftast i form av blotterpapper som impregnerats med substansen eller som vätskedroppar som absorberas på olika substrat. Effekterna av LSD är dosberoende, där lägre doser ger mildare förändringar i perceptionen och högre doser leder till mer intensiva psykedeliska upplevelser. Effekternas varaktighet varierar vanligtvis från 6 till 12 timmar, med kvarstående effekter som kan vara upp till 24 timmar eller mer.

LSD-markörer

Även om LSD ofta förknippas med rekreationsanvändning finns det ett pågående intresse för dess potentiella terapeutiska tillämpningar. Forskning som genomfördes i mitten av 1900-talet föreslog att LSD skulle kunna vara till nytta vid behandling av olika psykiatriska störningar, inklusive depression, ångest och missbruk. Nyligen genomförda studier har också undersökt LSD:s potential vid vård i livets slutskede, särskilt för patienter med obotliga sjukdomar. Juridiska och regleringsmässiga hinder har dock hindrat framsteg på detta område och begränsat tillgången till LSD för klinisk forskning och terapeutisk användning.

Fysiska egenskaper

Lysergsyredietylamid (LSD) har flera distinkta fysiska egenskaper som bidrar till dess unika egenskaper och användningsmetoder.

Utseende: Ren LSD presenteras vanligtvis som ett färglöst, luktfritt kristallint fast ämne. På grund av dess extrema styrka produceras och distribueras LSD dock ofta i form av ett salt för att underlätta hantering och dosering. Vanliga saltformer inkluderar LSD-tartrat eller LSD-hydroklorid, som är mer stabila och lösliga än den rena föreningen.

Löslighet: LSD uppvisar begränsad löslighet i vatten men är mycket lösligt i organiska lösningsmedel som etanol och dimetylsulfoxid (DMSO). Denna löslighetsprofil påverkar de metoder som används för dess syntes, rening och formulering i olika doseringsformer. För fritidsbruk löses LSD vanligen upp i ett lösningsmedel och appliceras på ett bärarsubstrat, t.ex. blotterpapper eller gelatinrutor, för oralt intag.

Vatten 67,02 mg/mL (20 °C) [fri bas]

Smältpunkt:

• LSD-bas 80-85°C
• LSD-tartrat 198-200°C

LSD-kristall

Kemiska egenskaper

Lysergic Acid Diethylamide (LSD) kännetecknas av en komplex uppsättning kemiska egenskaper som ligger till grund för dess psykoaktiva effekter och farmakologiska aktivitet.

Den kemiska strukturen hos LSD består av ett bicykliskt ringsystem med en dietylgrupp bunden till kväveatomen. Denna unika struktur ger LSD hög potens och selektivitet för specifika receptormål i hjärnan.

LSD-isomerer

Stereokemi: LSD är en kiral förening med två stereocentrar vid kolatomerna C-5 och C-8, så att det teoretiskt sett kan finnas fyra olika optiska isomerer av LSD. LSD, även kallad (+)-d-LSD, har den absoluta konfigurationen (5R,8R). 5S stereoisomerer av lysergamider finns inte i naturen och bildas inte under syntesen från d-lysergsyra. Retrosyntetiskt skulle C-5-stereocentret kunna analyseras som att det har samma konfiguration som alfakolet i den naturligt förekommande aminosyran L-tryptofan, föregångaren till alla biosyntetiska ergolinföreningar.

LSD och iso-LSD, de två C-8-isomererna, interkonverterar emellertid snabbt i närvaro av baser, eftersom alfaprotonen är sur och kan deprotoneras och reprotoneras. Icke-psykoaktivt iso-LSD som har bildats under syntesen kan separeras genom kromatografi och kan isomeriseras till LSD.

Rena salter av LSD är triboluminescerande och avger små blixtar av vitt ljus när de skakas i mörker. LSD är starkt fluorescerande och lyser blåvitt under UV-ljus. LSD:s stereokemi anses spela en viktig roll för dess farmakologiska effekter och interaktioner med serotoninreceptorer i hjärnan.

Syra-base egenskaper: LSD är en svagt basisk förening som kan genomgå protonering eller deprotonering beroende på pH-värdet i dess miljö. I sin neutrala form existerar LSD huvudsakligen som freebase, vilket är mindre lösligt i vatten och mindre biotillgängligt jämfört med dess saltformer. Under sura förhållanden, t.ex. i magen efter oralt intag, blir LSD protonerat och omvandlas till sina vattenlösliga saltformer, såsom LSD-tartrat eller LSD-hydroklorid, vilket förbättrar dess absorption och biotillgänglighet.

• IUPAC-namn: (6aR,9R)-N,N-dietyl-7-metyl-4,6,6a,7,8,9-hexahydroindolo[4,3-fg]kinolin-9-karboxamid
• CAS-nummer: 50-37-3
• Andra namn: D-lysergsyradietylamid; N, N-dietyl-D-lysergamid; Lysergsäure dietylamid; LAD; LSD; LSD-25; 9,10-Didehydro-N,N-dietyl-6-metylergolin-8-β-karboxamid

Kvalitativa tester av reagens

Exponering av föreningar för reagenserna ger en färgförändring som är en indikation på den förening som testas.

Syntes sätt

LSD är ett ergolinderivat. Det syntetiseras vanligen genom att dietylamin reagerar med en aktiverad form av lysergsyra. Aktiverande reagenser inkluderar fosforylklorid och peptidkopplingsreagenser som PyBOP.

LSD från LSA med fosforylklorid

LSD från LSA med PyBOP

Lysergsyra framställs genom alkalisk hydrolys av lysergamider som ergotamin, ett ämne som vanligen härrör från ergotsvampen på agarplatta; eller, teoretiskt möjligt, men opraktiskt och ovanligt, från ergin (lysergsyraamid, LSA) extraherat från morning glory-frön. Lysergsyra kan också framställas syntetiskt, även om dessa processer inte används i hemlig tillverkning på grund av deras låga avkastning och höga komplexitet.

Effekter och dosering

LSD intas oftast oralt, antingen genom att intaga papper impregnerat med substansen eller genom att ta vätskedroppar direkt på tungan. Blotterpapper, ofta prydda med färgglada mönster, är ett populärt medium för att distribuera LSD eftersom det är lätt att hantera och dosera. Flytande LSD, som vanligtvis löses i etanol eller annat lösningsmedel, ger större flexibilitet i dosering och administrering men kräver noggrann mätning för att undvika överdosering.

LSD sockerbit

Subjektiva effekter omfattar förändringar i visuella mönster, hallucinatoriska uppfattningar, förvrängning av tidsuppfattningen, ökad självreflektion, abstrakt tänkande, förstärkt njutning av musik, känslor av intensiv lycka och en minskad självkänsla. Användningen av LSD förknippas ofta med upplevelser som beskrivs som mystiska och som ibland anses bidra till introspektion och personlig utveckling. Det har hyllats som den första moderna entheogena substansen, en kategori som vanligtvis är reserverad för traditionella botaniska preparat eller koncentrat.

Till skillnad från många andra olagliga substanser har LSD inte kunnat kopplas till fysiologisk toxicitet eller beroendeframkallande egenskaper. Trots detta kan negativa psykologiska reaktioner som extrem ångest, känslor av förföljelse, falsk tro och psykosepisoder förekomma, särskilt hos individer som är predisponerade för psykiska tillstånd.

Farmakologi

Enligt olika studier fungerar LSD som en partiell agonist vid de flesta serotoninreceptorsubtyper, inklusive 5-HT1A-, 5-HT2A-, 5-HT2B-, 5-HT2C- och 5-HT6-receptorerna, med höga affiniteter. 5-HT3- och 5-HT4-receptorerna är uteslutna. 5-HT5B-receptorer, som inte har hittats hos människor, har också en hög affinitet för LSD.

Mekanismen för LSD: s psykedeliska effekter tros vara agonist (bindande) aktivitet vid 5-HT2A-, 5-HT2C- och 5-HT1A-receptorsubtyperna, med höga affiniteter. Ytterligare information om hur förändrad serotoninsignalering kan leda till LSD: s signaturkaskad av visuella och kognitiva effekter finns här. Det bör noteras att mekanismen inte är helt förstådd.

LSD:s bindningsaffiniteter för olika receptorer.

Ny forskning har också visat att LSD aktiverar olika intracellulära signaleringskaskader än endogent serotonin även när det är bundet till samma receptorplatser. Eftersom intracellulära signaleringskaskader påverkar genuttrycket kan LSD-inducerade signaleringshändelser i cellerna på ett olämpligt sätt förändra genuttrycket, vilket i sin tur kan leda till förändringar i neuronalt tillstånd och därefter kognition.

Dessa resultat bidrar till att förklara varför beteendeeffekterna kan likna paranoid schizofreni hos människor.

I studien dras slutsatsen att akut LSD-användning ökar uttrycket av en liten uppsättning gener i däggdjurshjärnan som är involverade i ett brett spektrum av cellulära funktioner som är inblandade i synaptisk plasticitet, glutamatergisk signalering, cytoskeletal arkitektur och kanske kommunikation mellan synapsen och kärnan.

Dessutom har studier visat att LSD har bindande effekt på alla dopamin- och alla noradrenalinreceptorer. De flesta serotonerga psykedelika är inte signifikant dopaminerga, så LSD är unikt i detta avseende. I synnerhet har LSD: s agonistaktivitet vid D2-receptorn visat sig bidra till dess subjektiva effekter.

Lagring

LSD är relativt instabilt i närvaro av ljus, värme och syre, vilket kan bryta ner föreningen över tiden. För att bibehålla sin styrka och integritet bör LSD förvaras i en sval, mörk och torr miljö, helst i lufttäta behållare. Korrekta förvaringsförhållanden är avgörande för att bevara kvaliteten på LSD-innehållande produkter och minimera nedbrytning under hantering och transport.

Slutsats

Lysergsyradietylamid (LSD) är fortfarande en substans av stort intresse och kontroversiell, och dess rika historia och komplexa farmakologiska effekter gör den till ett ämne av evig fascination. Trots att LSD är klassificerat som en kontrollerad substans i förteckning I och trots de juridiska hinder som försvårar forskning, fortsätter LSD att fängsla både forskare, kliniker och entusiaster. Dess potentiella terapeutiska tillämpningar, särskilt inom mentalvårdsbehandling, motiverar ytterligare undersökningar under kontrollerade former. LSD:s unika förmåga att förändra medvetandet och framkalla mystiska upplevelser understryker dessutom dess betydelse som ett verktyg för att förstå det mänskliga sinnet och utforska själva medvetandets natur. Etiska överväganden och säkerhetsfrågor måste dock vägleda framtida forskningsinsatser för att säkerställa en ansvarsfull utforskning av LSD: s potentiella fördelar och risker. Genom att navigera dessa utmaningar med vetenskaplig noggrannhet och medkänsla kan vi låsa upp nya insikter i hjärnans arbete och bana väg för innovativa tillvägagångssätt för läkning och självupptäckt.

Bibliografi

• Bailey, Keith, Denise Verner och Donald Legault. "Distinction of Some Dialkyl Amides of Lysergic and iso-Lysergic Acids from LSD." Journal of the Association of Official Analytical Chemists 56.1 (1973): 88-99. https://academic. oup.com/jaoac/article-abstract/56/1/88/5711736
• Clark, C. C. "The differentiation of lysergic acid diethylamide (LSD) from N-methyl-N-propyl and N-butyl amides of lysergic acid." Journal of Forensic Sciences 34.3 (1989): 532-546. https://asmedigitalcollection.asme.org/forensicsciences/article/34/3/532/1182282
• Harris, Howard A., och Thomas Kane. "A method for identification of Lysergic acid diethylamide (LSD) using a microscope sampling device with Fourier Transform Infrared (FT/IR) spectroscopy." Journal of Forensic Sciences 36.4 (1991): 1186-1191. https://asmedigitalcollection. asme.org/forensicsciences/article/36/4/1186/1182776
• https://psychonautwiki.org/wiki/LSD
• https://en.wikipedia.org/wiki/LSD